Allvarligt tema idag. Något som jag kom att tänka på eftersom jag blev lite irriterad då en person "drev med" att jag hade idéer/synpunkter och sa något lite skämtsamt om att ransonera post-it lappar... Som tur är händer sådana där saker sällan mig nu för tiden. Men tanken fick mig att googla lite. Sajten http://www.vuxenmobbning.com/ och http://www.foreningenstopp.se/ handlar om kränkande särbehandling - ett finare ord för mobbning. Och detta, från Karlstads universitet, låter ju helt otroligt: "Forskningen är inte överens om antalet vuxna som utsätts för mobbning. Siffrorna varierar från 4 till 40 procent av arbetskraften och det finns förmodligen ett stort mörkertal." På Sveriges Radio har man en minisajt med detta tema. Denna artikel i SvD tar upp problemen kring den mobbning man kan utsättas om man jobbar i kundtjänst eller liknande, inte av arbetskamrater utan av kunder: "Det är de som befinner sig i frontlinjen mot kunderna som är mest utsatta." Jag minns hur det var att sitta i växeln på Liseberg. Helt otroligt vilka saker folk kunde vräka ur sig, som om de glömde att jag var en människa - kanske till och med en syster, vän eller dotter till någon de känner... Så nu vill jag bara skicka en kram till alla de som har det så där jäkligt varje dag. Trots att de slutat mellanstadiet och trots att människorna runt omkring dem kallas vuxna *kramar om*onsdag, februari 22, 2006
att känna sig liten
Allvarligt tema idag. Något som jag kom att tänka på eftersom jag blev lite irriterad då en person "drev med" att jag hade idéer/synpunkter och sa något lite skämtsamt om att ransonera post-it lappar... Som tur är händer sådana där saker sällan mig nu för tiden. Men tanken fick mig att googla lite. Sajten http://www.vuxenmobbning.com/ och http://www.foreningenstopp.se/ handlar om kränkande särbehandling - ett finare ord för mobbning. Och detta, från Karlstads universitet, låter ju helt otroligt: "Forskningen är inte överens om antalet vuxna som utsätts för mobbning. Siffrorna varierar från 4 till 40 procent av arbetskraften och det finns förmodligen ett stort mörkertal." På Sveriges Radio har man en minisajt med detta tema. Denna artikel i SvD tar upp problemen kring den mobbning man kan utsättas om man jobbar i kundtjänst eller liknande, inte av arbetskamrater utan av kunder: "Det är de som befinner sig i frontlinjen mot kunderna som är mest utsatta." Jag minns hur det var att sitta i växeln på Liseberg. Helt otroligt vilka saker folk kunde vräka ur sig, som om de glömde att jag var en människa - kanske till och med en syster, vän eller dotter till någon de känner... Så nu vill jag bara skicka en kram till alla de som har det så där jäkligt varje dag. Trots att de slutat mellanstadiet och trots att människorna runt omkring dem kallas vuxna *kramar om*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det finns många härskartekniker för att få någon som yttrar sig att känna sig osynlig, liten eller dum. Man kunde önska att de flesta åtminstone i vuxen ålder skulle vara uppmärksamma på sitt eget beteende.
Vad gör jag för att förminska andra? Vad händer med mig själv då? Hur kan jag istället uppmuntra andra? Och vad händer då? Att bara tänka så är en liten bit på vägen...
ja men just så! inte glömma att reflektera över hur jag själv gör.
Det är ju så lätt att det blir fel med ironi/sarkasm med - Det brukar jag försöka tänka på eftersom vi pratat mycket om det hemma. Att inte plocka "rolighetspoäng" på att säga något som i sin förlängning är ett nedtryckande av någon annan... Fast det är så lätt gjort. Massor av par som gör det i sin relation... och ännu fler som gör det "jämt".
Och att försöka se utifrån på det där med hur man lyfter andra och får dem att växa samtidigt som man själv gör det. Mycket nyttigt. Något som jag funderade en hel del kring när jag läste "feminism", hur stärker vi "systrar" varandra *tänker*
Skicka en kommentar